Man måste förlita sig på tidens gång - välkomna den med en stämningsfull sång
Tidsinställt inlägg - berg-och-dal-bane-tider.
Jag kan inte låta bli att förundras över tiden. Som man alltid sa när man var liten och väntade på julafton och det var två dagar kvar - alltid försökte man hitta på något roligt eftersom när man har roligt går tiden fortare. Det är sjukt vad dessa ord är sanna. Som när jag sitter och nöter Twilight-sagan om och om igen kan jag få panik över hur minuterarna och timmarna rusar iväg när jag andra gånger kan tycka att tiden sniglar sig fram.
I det stora hela måste jag säga att tiden går fruktansvärt fort. Här står jag - eller sitter - och har ungefär fyra månader kvar av mina år i grundskolan. Jag ska försöka under mina tre år i gymnasiet att hitta någonting som kanske stannar upp och saktar ner tiden lite. Jag vill inte att mitt liv ska flyga iväg och sen titta tillbaka och undra över varför jag inte förverkligade mina drömmar eller så. Jag vill samla kraft och tid - och pengar - och jag vill hinna med att se världen samtidigt som jag hinner hitta mig och mitt jag som jag kommer att vara senare i livet - när jag blir stor. ;)
Jag kan titta tillbaka på bilder som dessa och fundera över vart mina snart sexton år jag levt har innehållit. Jag kan inte säga att jag ens kommer ihåg hälften - vem gör väl det? - men jag är så jäkla glad över att mina föräldrar blev mina - världens bästa föräldrar, och att två bröder väntade mig när jag kom till världen - de två bästa bröderna. Jag skulle nog inte kunna tacka mina föräldrar nog - ens om jag började nu idag - för allt de gjort för mig.
När jag var tre år åkte vi till det mäktiga USA för första gången - och det var inte mina första utlandsresa, även fast det var den största. Efter det att åren gick har vi åkt på många olika ställen och jag har sett delar av världen jag aldrig skulle ha sett om det inte vore för dem. Om de inte hade dessa planer på att ta oss utomlands och så vidare skulle nog inte jag ha de drömmar jag har idag. Jag skulle nog inte vara lika mån om att ut och se världens alla hörn. - Eller så skulle jag vara ännu mer extas över tanken, om jag inte sett något annat än Sverige innan, men det får man ju aldrig veta.
Det jag hoppas nu och för alltid är att när jag får barn vill jag vara en likadan förälder som mina var och är.