90210 Beverly Hills

Sikken bra serie.
Nu ska vi se.

Det var en tanke, som slog mig när jag tittade på just Beverly Hills.
Steve, ja han är med i serien... han är adopterad, och han fick inte veta det förrän han var 17 år.
- Okej, det är en jävla serie, men det är ju en självklarhet att det finns barn som är adopterade.
Det är inte som är fel med att vara det... bara det att. De som adopterar de här barnet och inte säger något förrän barnen själv börjar misstänka måste ju vara ganska väck i huvudet.
Om man adopterar ett barn måste väl barnet ha rätt i att få veta det också.

Det är ju bara så sjukt.
Och det blir ännu sjukare när en lite plutt som heter Maria Andersson tar upp det i sin blogg.
- Men jag tycker det är fel.
Hummh.

När jag läser igenom det jag just har skrivit så skriver ja väldigt... egendomligt? Jag skriver som om att jag skulle säga det jag skriver liksom. Och alla vet ju inte hur jag pratar, säger olika saker. Tehe, och då kanske det kan se lite knepigt ut ibland, på vissa ställen.

___

Tänk att vara tvungen att flytta. Flytta långt, långt bort från där man hör hemma. Där man tror och hoppas att man hör hemma.
Ens förälder får jobb någonstans långt ifrån där man bor just nu.
Men blir tvungen att flytta med.
Men får börja ny skola,  träffa nya människor, få nya vänner.
Det låter kanske inte så pjåkigt.
Men om man blir tvungen att flytta just långt bort... men kan inte hälsa på alla här hemma varje dag, eller ens varje helg.
Man saknar de här hemma.
Man vill hem och träffa dem igen.
Man kanske rymmer hemifrån för att få träffa de gamla vännerna igen.
Det låter förjävligt.
Tänk de som blir tvugna att flytta...
om jag skulle behöva göra det vet jag inte vad jag skulle göra.
Och det är inget jag ens tänker tänka på nu.
Blablabla.

Jag älskar mina vänner. Liksom, alla mina vänner hör ihop. De är som ett pussel.
Försvinner en pusselbit är pusslet förstört..
Ungefär.
Man skulle nog kunna göra ett familjeträd med mina vänner. Hahaha, de härifrån i alla fall.
Jag skulle lätt bli morsan. Och utan någon far skulle jag ha en massa ungar. Haha.
Alla kallar min för mamma när jag säger åt dem att vara försiktig eller något liknande.
Och det är väl bra.
De borde förstå att jag säger så för att jag bryr mig om dem i alla fall.

Det gör jag.
Jag älskar mina vänner.
Helmycket. ;)

Fem i halv tolv...

___


Snart är det 14 Juni 2009. Den fjärde dagen av årets sommarlov.
Och vad är det för väder.
Va tusan det är 13 grader!
Regnregnregn.....
Dripp... dropp... dripp.... dropp....

Aja. Va tusan, värmen kommer väl.

_____

Om man vill glömma
då ska man inte försöka glömma
Om man vill älska
då ska man inte försöka älska
Om man vill förlåta
då ska man inte försöka förlåta

Om man låter det inre säga sitt
då kan man sätta ord på vad man känner
- svart på vitt
Och om man sen läser orden om och om igen
så kommer man nog tycka
- att det inre, är ens bästa vän

Så försök mindre
lyssna på sitt inre

____


23.38
Sov gott nu. :)

Träning...

.. med Gästrikelaget gäller då idag.
Och efter gäller följande.

Städa rummet, sällan? ;)
Tillbringa lite tid med min vän, datorn. :)
Sova.

Imorgon är det tisdag, andra dagen i denna månad.
Då är det en vecka kvar tills skolavslutning. Tehe, plus skolavslutningen på onsdag då. ;)
Hummh.
Nu ska jag käka. Sen blire en tripp till långängarna för att hämta upp Clara. Sen iväg tll valbo för träning.
Roligt som tusan, och varmt så in i helvete.

Hade bäst.
Kramkram.