Förlåt
Men jag är så svag, jag är så otroligt svag.
- Jag klarar det inte på annat sätt en detta.
Ni som inte känner att detta är skrivet till just dig,
- behöver inte ta till sig.
Hoppas att detta förstås, och inte misstolkas.
- För det enda jag vill ha sagt med detta är förlåt.
Jag vet inte vad det var som gjorde att det blev så här.
Det är bara skit allting.
Jag skrev det där uppe, och skriver det igen.
- Jag är så svag.
Man kan kanske tro det motsatta, men icke.
Jag blir påverkad av mina vänner.
Jag blir påverkad av vad alla säger och vad folk tycker.
Om jag tycker om en person, och min kompis gör det inte.
- Då kan denna kompis säga det för många gånger.
Kompisen förstår inte vad det är den gör.
Kompisen ville bara ha sitt ord fram, den ville att jag skulle veta vad kompisen tyckte.
Men egentligen skiter jag i det.
För den här personen... ja, jag började tvivla på att jag verkligen tyckte om den här personen, eftersom min kompis inte gör det. Och det sårar mig, och den här personen kanske, väldigt mycket.
Du var min vän, du var verkligen min vän.
Du brydde dig om mig, - vad jag tror i alla fall?
Jag kunde prata med dig.
Jag kunde lita på dig.
Du var så himla snäll mot mig.
Sen då.
Jag var så jävla barnslig och omogen att jag bara sket i allt.
Jag var fortfarande jag, - men annorlunda.
Jag sket i datorn, och allt vad den kan tillkomma.
Började vara ute datatiden.
fem månader......
och nu då? Jag ångrar mig så in i helvete.
Och så är jag så himla feg att jag inte vågar eller kan göra någonting åt det.
Så i detta inlägget säger jag Förlåt.
Även fast det verkar vara plast.
Och att det låter som en lögn.
Blir det här bättre än ingenting.
Förlåt.