For what you leave behind
Hej, jag har precis hittat din blogg och blir bara mer och mer intresserad att göra samma sak! Känner att jag vill och redo att lämna Sverige ett tag för att upptäcka andra länder! Jag har en fråga, hur kändes det när du skulle lämna Sverige och hur tog dina föräldrar och vänner det? Vet nämligen inte om jag är redo för att lämna vännerna än, men man hittar säkert nya där. Tack att du svarar (i förhand).
Hej Filippa!
Jag kan inte komma ihåg när jag fick den dille på att resa, upptäcka nya länder, städer och kulturer, att lära mig nya språk och lämna min trygghetszon i Sverige. Vad jag vet just nu är att jag inte har en enda framtidsplan för de närmsta tre åren som har med Sverige att göra för att jag känner mig inte hemma här och jag känner att jag måste se mer av det som jag inte vet något av för att kanske på riktigt uppskatta hur bra jag har det här och hur bra Sverige egentligen är.
Mina framtidsplaner kan självklart såra eller besvika speciellt mina föräldrar, för att de kanske känner att alla mina planer är bort från dem och det liv de har skapat för mig. De har dock alltid stöttat mig och tyckt att jag gör rätt i att resa och upptäcka istället för att "slå mig till ro" innan jag ens vet nått annat "än det jag faktiskt vet".
Vännerna är jag familjen man själv väljer och det var svårt att åka ifrån dem. Jag känner dock också att det var bra för både mig och dem eftersom man fick lite space och kunde växa på egen hand åt det håll man vill för att sen inse att man kanske inte är så nära eller ännu mer nära än vad man var innan. När man åker bort på det här viset märker man verkligen vilka som är ens äkta vänner och vilka man kan lite på och vilka som alltid kommer finnas, och vilka man själv vill finnas för också. Sen möter man så himla många nya vänner när man väl åker på sånt här också!
Att man hittar nya vänner betyder inte att man mister sina "gamla" och vice versa. Jag brukar vara en väldig planerare men när det gäller såna här saker brukar jag bara ansöka och sen boka biljetter fortast möjligt för då finns ingen återvändo. Inte för att jag någonsin tvekar på självaste grejen att åka, utan som du det man lämnar bakom sig. Det finns kvar när man kommer tillbaka. Man ska dock inte vara naiv och tro att världen står stilla där hemma när man åker iväg själv för det gör den inte.
Hoppas du har fått svar på din fråga. :)
Det är så himla individuellt hur mycket man saknar och är fast i det som finns hemma men det är värt det för att åka till ett nytt land och leva där är det bästa jag gjort!
Kommentarer från er söta läsare.
» Stina
Hej, jag har kommit in på SSL och ska gå mitt 3:e och sista år där. Vilket betyder att jag kommer fylla 18 när jag är där. Men i reglerna som man måste skriva under för värdfamilj står det att man inte får dricka men på alla bloggar ifrån elever där så har jag sätt att folk går ut. Är detta en ny regel eller är familjerna mer öppna för kompromisser?
Trackback