22.46, Friday - Thoughts in the evening
Tankar en fredagskväll.
Jag skulle kunna vara vem som helst här, eller jag är vem som helst här. Ingen vet vad mina föräldrar heter, ingen vet vad jag gjorde för ett år sen och ingen har en aning om vad mina bästa vän heter hemma i Sverige. Saker som skulle komma fram förr eller senare hemma utan att man behöver säga det själv, just för att man har koll på syskon, föräldrar och vänner kommer inte ut här om man inte själv säger det.
På ett sätt när man binder nya kontakter och skaffar nya vänner vill man berätta om allt man gjort, allt man upplevt och allt man gått miste om eller förlorat. Det känns som att jag känt mina fina vänner här så himla mycket längre än knappt två månader men när jag tänker efter så vet jag ingenting om dem och de vet ingenting om mig. När jag skriver ingenting menar jag inte ingenting, men man delar med sig av så himla annorlunda fakta här än vad man skulle ha gjort om man skulle ha varit hemma i ens hemort.
Kanske är det en del av upplevelsen. Man lever ju helt annorlunda här, ska man då binda kontakter på ett helt annat sätt än vad man brukar göra bara för att det är enklare? Det är också så att även fast det känns som att man har känt varandra föralltid så har man inte gjort det, och då skulle det bara vara konstigt att klämma ur sig allt efter så pass kort tid även fast det känns som det gått sjukt lång tid.
Det är skönt med mina fina och saknade vänner hemma, de vet allt om mig. Jag skämtar inte, jag tror inte att jag har nått som är så pass superhemligt att jag inte skulle kunna säga det till dem. Men här är det helt annat, och på ett sätt är det skönare att inte behöva säga allt för det som händer hemma "spelar ingen roll" här. Det är klart att det gör det för mig, men min vardag här kommer inte i klämm av vad som händer hemma som den gjorde när jag var hemma.
Vissa dagar har jag svårt att förstå att jag kunde lämna allt hemma. Min älskade familj, mina underbara vänner och i princip hela mitt liv. Varför lämna allt när det var så bra, när jag hade det så bra med dem jag umgicks med och med dem som förgyllde min dag, smått som stort? Medan jag andra dagar tänker att det är just av den anledningen jag åkte. Allt var så bra hemma och jag var så trygg i det jag hade hemma att jag kände att jag kunde åka iväg på äventyr ett tag utan att saker och ting blir sämre eller annorlunda hemma. Att åka iväg känns idag som ett sätt att stärka mina band till alla hemma samtidigt som jag påbörjar att förverkliga min dröm.
Kommentarer från er söta läsare.
» Karro
Jag går gärna på röda mattan med dig den fjortonde! Hihi :)
Trackback