Precis en vecka, sen sitter jag på flyget och väntar på att få lyfta.

 

Jag vet inte än riktigt hur jag känner mig. Jag är ganska färdigpackad och det är som sagt bara en vecka kvar men det känns inte värst mycket än. Det har börjat kännas, bara för att jag läser bloggar om de som har gjort det och de som ska göra det - och tänker att jag ska faktiskt göra samma sak. Även fast det inte riktigt tränger igenom riktigt då heller så bubblar det ändå lite i magen av förväntning och nervositet. Nu är jag mest bara taggad och även fast allt inte kommer sjunka in förrän jag sitter i mitt rum i Richmond så vill jag bara fara iväg nu!