Tjugonde augusti idag. Jag har klippt mig, blivit blondare och egentligen bara chillat.

 

Det har börjat gått upp för mig att jag faktiskt ska lämna min älskade familj och mina fina vänner. Det är det värsta med det här. Jag hatar tanken på att jag inte kommer kunna fråga mamma om mornarna om jag kan åka med henne in till skolan eller ta en promenad med pappa i skogen. Jag hatar tanken på att inte gå i skola med mina fina vänner. 

 

Just nu känner jag mig som världens tyngsta människa i soffan. Jag orkar inte resa mig upp och städa rummet som jag borde, gå ut på en prominix med pappa som jag vill eller ens gå och lägga mig som jag kanske skulle behöva. Jag fattar inte att jag om sex dygn och femton timmar har sagt hej då till mamma och pappa.